Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, allt känns så kaos och så jobbigt att de blir för mycket. Jag är vilsen i mina egna tankar och känslor.
Jag försöker uppehålla mig med att göra saker för slippa tänka efter, för måste jag tänka efter så måste jag känna efter.
Det skrämmer mig, för jag vill helst inte känna efter för det mesta gör bara ont just nu.
Vi närmar oss Jamies födelsedag och kalas, men hela jag känner mest ångest inför de. För jag har bjudit alla utom min mamma, kan man skicka inbjudan till döda?
För det är sååå fel att hon inte kan vara med oss, när vår älskade plutt fyller 2år.
Nä kolla nu måste jag känna efter, å de för ont, så jag stoppar för idag.
Godnatt.